Därför fastnar du – självsabotage med dolda nyttor

🎥  Vill du se YouTube videon som hör till det här blogginlägget? Klicka här 👉🏻  LÄNK

Varför kan vi inte sluta, fast vi verkligen vill?

Idag vill jag skriva om något som jag tror att många av oss känner igen oss i – de där gångerna när vi verkligen vill sluta med något. Kanske en vana, kanske en relation, kanske en jobbsituation. Du säger till dig själv att du vill ta dig ur, men ändå lyckas du inte. Låter det bekant? Sitt kvar med mig så ska vi djupdyka lite i det här.

Det handlar inte om att du inte vill. Nej, självklart finns viljan där. Men det finns något starkare än viljan som håller dig kvar. Såhär: det är inte fel på viljan, det är de dolda nyttornas fel.

Dolda nyttor? Jamen precis - de kallas också för sekundärvinster. Det är allt det där som vi faktiskt får ut av vårt nuläge, oavsett hur jobbigt det är. Nyttor som vi många gånger inte ens är medvetna om – och kanske inte heller vill erkänna för oss själva.

Det är alltså saker som gör att vi – medvetet eller omedvetet – håller fast vid det gamla trots att vi längtar efter förändring. Det kan vara en trygghet i det bekanta, även om det inte är bra för oss. (Viskning: du kanske vill läsa mitt inlägg “Varför drar jag till mig fel personer? 6 dolda orsaker.” LÄNK) Eller så kan det handla om rädslan för vad som händer om vi faktiskt gör den där förändringen.

Vill sluta äta onyttigt. Vill byta jobb. Vill avsluta en osund relation.
Men viljan räcker inte till. Varför?

Fyra frågor som kan hjälpa dig att förstå varför du fastnar

För att börja greppa det här med dolda nyttor kan du ställa dig själv fyra frågor:

1. Vad får jag ut av att stanna kvar i "nuläget" – alltså i det jag har just nu?
   Vad är det för behov som tillfredsställs genom detta, trots att jag vill avsluta det?
2. Vad slipper jag känna eller konfronteras med när jag stannar kvar?
   Finns det något jobbigt eller skrämmande som jag undviker genom att hålla fast vid det gamla?
3. Vad skulle hända om jag faktiskt tog mig ur det här?
   Vilka rädslor eller osäkerheter dyker upp när jag tänker på förändring? Vad känns rentav läskigt?
4. Vem blir jag utan det här?
   Hur ser min identitet ut när jag inte längre är den där personen med den här vanan, relationen eller jobbet? Vilka delar av min nuvarande identitet behöver jag släppa taget om samtidigt som jag tar mig ur?

Att förändra handlar om identitet

Ofta hänger vår identitet ihop med det vi vill lämna. Vi är ”den som är i den här relationen”, ”den som har det här jobbet”, eller ”den som gör så här”. Att förändra något handlar därför också om att förändra en del av hur vi ser på oss själva.

Och det i sig känns ofta skrämmande. Vem är jag om jag inte är den här personen längre? Om jag lämnar den där relationen - vem blir jag då? Vem är jag utan det här jobbet? Det är viktigt att utforska det här, för här ligger ofta anledningen till att vi fastnar.

Så, vad gör vi?

Det handlar om att möta både våra behov och våra rädslor. Behoven – som vi tillfredsställer genom att stanna kvar – är ofta helt mänskliga saker som att känna sig trygg, älskad, bekräftad. Det vill vi förstås uppfylla, men på ett nytt, hållbart sätt. Här behöver vi ge oss själva chansen att se: hur kan jag tillfredsställa det här behovet på ett hälsosamt sätt istället?

Rädslorna – om att känna sig osäker, sårbar eller ensam – behöver också få plats i medvetandet. Vi behöver påminna oss själva om att det är mänskligt att känna rädsla inför förändring – det är helt normalt. That’s it. Jag är rädd, men jag gör det jag vet att jag behöver göra – ändå.

Visst handlar det inte bara om vilja

Det är alltså inte bara en fråga om att vilja sluta eller förändra. Det finns ofta dolda nyttor som gömmer sig under ytan och styr mer än vi tror. Genom att ställa de här fyra frågorna och våga utforska vad vi egentligen får ut av att stanna kvar, vad vi undviker – och vem vi blir utan det – kan vi påbörja en verklig förändring.

Jag hoppas att det här kan vara en liten hjälp på vägen för dig som känner igen dig i det här. Undertecknat har också varit där med jämna mellanrum, och därför vet jag att det går att komma vidare – steg för steg. Kom ihåg (jag vet att jag tjatar) – små steg åt rätt håll - tar oss dit vi vill. Jag hejar på dig! 💫

Vi hörs snart igen 
– Albena

🎥  Vill du se YouTube videon som hör till det här blogginlägget? Klicka här 👉🏻  LÄNK