Sluta säga ”Jag är för gammal”

🎥  Vill du se YouTube videon som hör till det här blogginlägget? Klicka här 👉🏻  LÄNK

Vi behöver jobba med våra tankar kring ålderdom – men också med våra ord.
“Jag är för gammal…” – de här orden är starkare än vi tror.
De formar hur vi ser på oss själva, hur vi rör oss genom livet, och till slut: hur vi åldras.

Hur ofta har du inte hört människor i din närhet säga:

“Jag är för gammal för att skolas om. För att byta yrke. För att byta jobb. För att träffa någon ny. För att gifta om mig. För att börja om.”

Eller så här:

“Nu när jag börjar bli gammal, börjar jag se dåligt, glömma saker, orkar inte, vågar inte, kan inte…”

Du vet – listan är lång.

Jag blir ofta frestad att säga till människor som uttrycker sig så här:
Snälla, säg inte sådär.
Jag blir nästan personligt störd – och bekymrad – för deras skull.
Men jag säger det oftast bara till nära vänner. Där vet jag att det landar rätt.
Så jag är extra glad att du är här – för jag brinner verkligen för det här ämnet, och är så glad att det också intresserar dig. 💖 

Min personliga observation är att människor som inte blir gamla ”så fort”, helt enkelt inte accepterar de där vedertagna sanningarna om att ålder automatiskt betyder nedgång.

Jag träffade en gång en 98-åring och frågade hur han mådde.

”Jag kan inte säga att jag har ont någonstans”, sa han.

Det är makalöst.
Jag menar – jag har ju ont någonstans, och jag är mer än hälften så ung som han var då.
(Han levde förresten tills han blev 100.)

ORD SPELAR ROLL

Allt vi säger om oss själva – och om andra – behöver vi vara varsamma med.
Ord är ett extremt kraftfullt instrument.
De kan hjälpa – och de kan stjälpa.
De kan läka – och de kan såra.
Därför behöver vi tänka mer på hur vi använder dem.

När är man egentligen gammal?

Här kommer en nyfiken fråga till dig:
👉🏻 När tycker du att man räknas som gammal?
Vill du säga en siffra – spontant?

💡 Gör det gärna innan du läser vidare. Slarva inte med det här momentet – säg den högt eller tänk den tydligt.

Jag minns när jag själv fick den frågan i en övning.
Jag sa en förskräckligt låg siffra! Den bara flög ur mig, och jag blev själv förvånad över hur låg den var.
Den har jag fått omvärdera och bearbeta.

Varför är det viktigt?

Jo – om jag är stenövertygad, på en djup nivå, om att man är gammal när man är 68 –
då kommer jag vid 68 att faktiskt vara gammal.

Det är en omedveten programmering.
Och om jag gång på gång säger till mig själv att “nu börjar jag bli gammal” –
och därför ser sämre, orkar mindre –
då blir det steg för steg min sanning.

Varje gång jag uttalar det, matar jag det till mitt omedvetna.

Så… vad vill jag egentligen tro om ålderdom?

Vill jag tro att jag inte längre kommer att kunna lära mig nya saker?
Att minsta lilla belastning kommer att kännas tung?
Att det kommer att vara för sent för det mesta som kräver en personlig insats?

Jag säger inte att vi inte kommer att bli gamla.
Har vi tur så blir vi det – men frågan är: hur fort, och på vilket sätt?

Hur jobbar man med sina begränsande föreställningar kring ålder?

Ett sätt är att börja observera.
Jag har gjort det till en vana – att vara nyfiken på människor som:

• ser yngre ut än de är

• beter sig yngre (på ett bra sätt)

• inte definierar sig själva utifrån sin ålder

Vad kännetecknar deras beteende?
Hur ser de på livet?
Vad verkar de tro om sig själva?

När vi börjar ifrågasätta gamla sanningar, börjar vi samtidigt skapa nya nervbanor i hjärnan.
Vi börjar koda om – och koda in en ny bild av åldrandet:

• Att det går att vara gammal och frisk

• Att man kan ha ork, syn, livsglädje

• Att åldrandet kan få dröja lääääänge

För så länge något känns omöjligt – så kommer det aldrig att hända.
Vi måste övertyga oss själva om att det är möjligt.
Och att vi vill se det hända – i våra egna liv.

Två saker 

Om jag får skicka med två saker, från hjärtat – så blir det dessa:

1. Omvärdera din siffra.
Om du tyckte att den blev för låg – fundera på varför. Välj en ny.

2. Sluta säga “Jag är gammal” eller “för gammal för…”.
Om du kommer på dig själv med att börja säga det – stoppa dig själv mitt i meningen.
Säg något annat i stället.
Skicka ett nytt, medvetet budskap till din hjärna.

Och då kan du fråga dig själv:

Vad vill jag egentligen säga – till mig själv – om ålder och åldrande?

🎥  Vill du se YouTube videon som hör till det här inlägget? Klicka här 👉🏻  LÄNK